Jag hade svårt att komma överens med akvarellmåleriet till en början. Det var omständligt. Man skulle blöta pappret,  spänna upp det på en skiva och sedan vänta. Då hade min inspiration för motivet försvunnit för när jag får en bildidé så vill jag köra igång omedelbart. Det var först när jag började måla på ett tjockare papper, 600 grams, som det lossnade, för på det kunde jag börja arbeta direkt. Jag kunde blöta stora partier och låta färgerna flyta utan att pappret bögglade sig och jag kunde spara partier helt torra för att där måla mer detaljerat.

Under åren har jag utvecklat min teknik, framför allt hur jag sparar ut vissa partier för att utnyttja papprets vithet, för jag använder ingen vit färg. Tydligast ser man det i mina vinterakvareller med snöklädda grenar och frostigt gräs.